13 februari 2016

Kryper på väggarna

Jag har varit ifrån människor i över ett dygn nu. Ett dygn är mycket för mig. Jag klarar mig inte utan social interaktion. Jag är uttråkad och vet inte var jag ska ta vägen. Jag kollar på Grey's anatomy, jag pluggar, jag spelar gitarr MEN det kliar enda ut i fingerspetsarna. Om 40 minuter ska jag äntligen lämna lägenheten, jag ska iväg på förfest i Skäggetorp och sedan väntar Kårallens dansgolv på mig och alla andra kravallsugna. I helgen är det lärarnas festeris kravall. Så jag förväntar mig att det kommer vara brutalt mycket partysugna lärare som jag kan dansa med. Jag tror nog att vi lärare är de som festar mest under universitetstiden. Jag säger inte emot, jag gillar det.

Ovven är på, ölen är nedpackad i väskan, allt är förberett. Låt tiden gå liiiiiite snabbare nu då. Jag orkar inte vara själv längre.

05 februari 2016

Varför sektionsliv?

Den ständiga frågan är: vad händer nu i Johannas liv? Jag vet. Allt kretsar runt mig, i alla fall här. Jag har fått ännu ett stort förtroende om att vara med i Marknadsförningsutskottet. Mitt ansvarsområde är film. Jag ska alltså filma under event, under Nolle-P, alla gyckel som kan tänkas bjudas på under våren och hösten samt kanske sätta ihop en liten film om varför det är kul att engagera sig i sektionen. Så varför är det så himlans himlans kul att vara sektionsaktiv. Det går nästintill inte att svara på såhär i skrift. Jag tror att det bara är något som går att upplevas på riktigt liksom. But I'll give it a try. Såhär är det, först och främst så är det världens härligaste gemenskap. Kommer man till Key så sitter det minst tre andra (vill inte ta i för mycket) där som är engagerade i sektionen. Det spelar ingen roll om man är best friends eller om man knappt känner varandra, alla är trevliga mot alla. Alla är så otroligt sociala och det känns som en liten, eller väldigt stor, familj. Vi tar hand om varandra, vi ser till att alla mår bra och det finns alltid någon som kommer fram ifall den anar att allt inte står rätt till.

Jag har träffat så otroligt många människor under mina snart två år här i Linköping. Människor som jag har svårt att vara ifrån, människor som jag i princip skulle göra allt för. Detta är såklart individuellt, alla kanske inte känner exakt som jag gör. Alla kanske inte är lika extroverta och outgoing. Jag säger inte att detta är fel, för alla får en chans att vara som de själva vill. Alla får plats och alla är välkomna. Får man möjlighet att vara med i ett av alla utskotten så skulle jag alla gånger säga JA! Gör det! Som sagt, det är något som måste upplevas. Man har chans att påverka vad som händer i sektionen, man får chans att utveckla event och andra mindre sammankomster och man får chans att göra sin studietid i alla fall på millimetern lite roligare.

Jag skulle aldrig välja bort detta engagemang, jag har svårt att se att jag någonsin kommer tycka att det är ett för tungt uppdrag att ta på sig. Det är en sån energikick att se hur alla medlemmar i sektionen verkligen uppskattar event och dylikt, framförallt när man vet hur mycket arbete som människor helt ideellt har lagt ner på det. Dyrbar tid som ibland har påverkat studierna. Detta kan vara en varningsklocka. Ja, studier kan bli påverkade av det liv man lever när man är sektionsaktiv. Men mina vänner, det gäller bara att prioritera. Strukturera livet, se till att inte sova bort hela förmiddagen, var ute i god tid – men framförallt njut!

Jag vet inte om jag har svarat på frågan varför man ska engagera sig om man får chansen. Detta är helt och hållet mina egna erfarenheter jag baserar mina argument på. Men jag vill ändå få det sagt. Sist men inte minst måste jag tillägga att den nya sökperioden inför ÖF 2016 är på ingång, om några dagar är det dags för nya människor att få chansen att visa vilka de är och förhoppningsvis komma med i denna helt underbara arbetsgrupp. Det är med lite vedmod som jag ser fram emot detta, då det betyder att en era av mitt liv verkligen är över. Nu kommer jag helt plötsligt få barn, mina "föräldrar" kommer få barnbarn och vissa får barnbarns barnbarn. Ni hör ju, det är en enda stor familj! Love it!