28 januari 2016

En liten tillbakablick

Innan 2015 tog slut började jag på en årsresumé men det var trögt att ta sig igenom årets alla månader. Det hände så mycket, livet var en bergochdalbana och jag hade svårt att sätta ord på allting – känslor, händelser och tankar. Men jag tänkte ändå försöka få ihop något. Inte månad för månad, men vissa grejer som utmärkte året.

Jag tror det allra roligaste var att få förtroendet att vara ÖF under Nolle-P. Vi blev uttagna i slutet av mars och månaden därpå följde mängder med roliga fester med mina nyfunna vänner. April var alltså en väldigt intensiv månad och jag minns verkligen hur lycklig jag var helahela tiden. Men sen kom maj och allt vände, jag blev orolig och ledsen och förstod inte riktigt varför. Men jag tror att det var den tiden på året, jag mådde likadant i maj året innan. Det var dags för alla hejdån och vi ses och allt sånt där. Denna gång berodde det på att alla åkte hem över sommaren, året innan var det mina barn som blev kommunplacerade och lämnade mig. Skillnaden denna gång var ju att alla kom tillbaka efter sommaren, men det var lika jobbigt ändå.

Hösten var väldigt kaotisk i mitt liv. Efter världens finaste bröllop för min bästaste bästaste vän inledde jag en kaotisk höst. Nolle-P började, och mitt därunder kände jag att det var dags att ta ett stort beslut – jag och Johannes gick skilda vägar efter 5 år tillsammans. Det var ett tufft beslut, men det var det enda rätta. Paniken över bostad uppstod och det slutade med att mamma och pappa köpte en fin lägenhet i Valla/Gotfridsberg till mig. Under två månader, innan det var dags för inflytt, levde jag som inneboende hos Josefin och Marcus. Vilket jag tror var bra för mig, för jag kunde knappt ta hand om mig själv. Hade jag bott själv från början hade jag nog inte klarat hösten lika bra som jag ändå gjorde. Hösten var fylld med fester och dåliga beslut från min sida. Jag var egoistisk och sårade kanske en eller två längs vägen. Vissa dagar visste jag inte var jag skulle ta vägen och satt och grät i skolan. Men det ledde till något bra ändå, jag lärde känna människor som jag idag vill kalla nära vänner.

När året höll på att ta slut var det äntligen dags för mig att få flytta in i min nya lya. Decembermånad gick ut på att renovera och jag träffade mina föräldrar fler gånger än vad jag gjort under de åren jag pluggat här i Linköping. Så när julen kom orkade jag inte vara hemma mer än sex dagar, men julen var ändå mysig. Jul är alltid mysigt. Väl hemkommen till Linköping började mitt dagliga häng med Sacke och Malin, nu kan det inte gå en dag utan att jag träffar dem. Känner mig typ tom när jag inte är med dem. Försöker klämma in så många dagar som möjligt med Josefin också. För nu är jag inne i en ny period av ångest och oro. Detta för att två av de pusselbitar som jag behöver i mitt liv kommer lämna mig för tre respektive sex månader utomlands. Andra faktorer påverkar såklart också och nu funderar jag ärligt på vad jag ska göra med mig själv. Jag kan inte vara ledsen varje någon gång åker ifrån mig för en längre period – det påverkar hela mig.

Nej, nu ska jag återgå till engelskaplugget. Det går för en gångs skull bra att plugga, skönt att något går bra! Puss!

26 januari 2016

Lite snack och så

Igår blev jag påmind om av min fina vän att jag faktiskt har en blogg. Japp, så är det. Glömde helt och hållet bort den för ett tag. Så vad händer i mitt liv just nu?

Än så länge har jag inte kommit till den punkten att jag känner mig stressad över allt. Kan bero på att kursstarten för engelskan var igår och det vi gjort hittills är grammatik – som jag faktiskt tycker är kul! Vi får se vad jag tycker om hela grejen om några veckor helt enkelt.

Annars spenderar jag mycket tid med mina fina vänner här i Linkan. Sacke och Josse åker snart iväg på utbytesterminerish och jag kommer längta ihjäl mig efter dem när de inte är här. Det här med seperationsångest och vänner som tycker om att plugga utomlands går inte riktigt hand i hand.

De senaste två helgerna har bestått av fest och bakishäng. Två väldigt roliga fester som gör att man blir lycklig i hela magen när man tänker tillbaka på dem. Förhoppningsvis kommer jag få uppleva fler sånna fester under våren trots att jag kommer ha fullt upp med engelskan.

Aha, nehe, det blir nog inte mycket mer än så här idag. Nu ska jag snart iväg på årets första lärarpub och träffa massa roliga människor. Något jag märkt sen jag flyttade till min egna lägenhet är att jag är otroligt dålig på att vara själv. Helt plötsligt är det roligt att sitta i skolan och plugga, plus att det faktiskt går bra att plugga i skolan. Hur sjukt är inte det? :)