19 juni 2016

Återseende på Skagagården

Det senaste 1,5 dygnet har jag varit med om en av de bättre helgerna i mitt liv. Igår efter jobbet styrde jag bilen mot ett ställe som heter Vaberget, strax utanför Karlsborg. Efter några felkörningar var jag äntligen framme vid torpet och där väntade en kväll med fina vänner från mitt konfirmationsläger 2008. Senast jag träffade många av dem var 2009-2010, så ändå väldigt många år sen. Jag måste erkänna att jag var lite nervös över hur det skulle vara, skulle det kännas som att vi inte varit ifrån varandra eller skulle det bli pinsamt tyst? Men det var allt annat än pinsamt tyst. Vi pratade ikapp om allt vi har missat i varandras liv, satt runt en lägereld och mös, satt framför en kakelugn och mös. Vi gick en promenad upp till fortet som låg längre upp på berget och allt var bara så fantastiskt underbart fint.

Idag styrde vi bilarna till Skagagården. En av anledningarna att vi faktiskt sågs igår var för att ha en förträff innan ett större evenemang som kallades för Återseendet. På Skagagården konfirmerades vi alltså, och nu var det dags för en stor återträff där alla från olika år fick komma och dela med sig av minnen, tankar och funderingar. Jag har inte varit på Skaga sen 2008, och det kändes så otroligt bra att komma dit. Det kändes som att komma hem. Att träffa både nya och gamla vänner, att försöka hålla poängräkningen i volleybollmatcherna och att leka alla lekar som vi en gång lekt gjorde dagen helt underbar. Att få dela med sig om vem man är nu, vad Skaga gjorde med en och vad det har betytt senare i livet var också helt underbart.

Alla som känner mig vet om att jag alltid har varit med i Svenska kyrkans unga – i någon form, som ledare, deltagare i olika grupper osv. Det många också vet är att jag faktiskt inte är troende, jag tror inte på någon gud. För mig har Kyrkans unga varit en fristad – hit får man komma precis som man är, för det finns en plats för alla. OCH det tycker jag är det bästa. Det är så det ska vara. Gemenskap.

Vi fick idag dela med oss om hur Skaga hade påverkat vår tro, och jag sa precis som det var. Jag har aldrig trott på någon gud, och när jag väl var på Skaga så fick jag hela tiden höra "hur det skulle vara". "Såhär ska du tro". Kanske var det för att jag tvivlade starkt på tro, kanske var det bara så jag tolkade det. Men detta var något som gjorde mig ännu mer säker i min sak att tro inte är något för mig. Det kändes lite jobbigt att säga, men jag ville ändå vara ärlig. Jag ville visa att Skaga, och konfirmation, är så mycket mer än att stärka sin tro. Vilket alla som var i min grupp ändå höll med om. Vi tog hand om varandra, vi hjälpte varandra, vi brydde oss. Vi var en familj.

Vi fick även dela med oss av hur Skagalägret hade påverkat vårt självförtroende och självkänsla. För min del var det att faktiskt få motbevisa alla som trodde att jag inte skulle klara av det. Friluftsliv, konfirmation och allt vad det innebar. Jag har alltid titulerat mig själv som en stadstjej, jag har aldrig brunnit för friluftsliv och jag kommer nog aldrig göra det heller. Men jag vet hur man gör, jag är uppväxt med det. Och jag kommer ihåg att det var så skönt att få bevisa för alla andra att jag också kunde. Att jag var bra på det.

Utöver allt det här, som säkert är ganska osammanhängande, så har vi som sagt hunnit leka lekar, ätit massor med mat, druckit massor med kaffe, legat på en gräsmatta och pratat om livet, suttit i rummet som var vårt hem i en månad och skrattat så otroligt mycket. Vi har kramats, vi har tagit hand om varandra, och njutit så otroligt mycket.

Att ha fått dela det här 1,5 dygnet med dessa människor är guld värt för mig. Jag är så jäkla glad att jag har fått varit, och fortfarande är, en del av detta.

09 juni 2016

Allt som hänt sen sist

Den månliga uppdateringen är äntligen här. Jag är verkligen inne i slutspurten nu, imorgon avslutas terminen med en fruktad munta om British Cultural. Igår var jag hel säker på att jag kommer kugga den, sen började jag diskutera EU-valet med Graham som satt inne på jävligt mycket information. Helt klart vinklad från hans sida, men ändå intressant att höra hur det spekuleras om det inifrån liksom. Lärde mig väldigt mycket, insåg att det vi har diskuterat på seminarierna har varit brutalt ytligt och att den största frågan egentligen handlar om migration.

Utöver allt plugg och alla tentor som har fyllt min senaste tid har det hänt lite på personligt plan också. Stressad som få har jag varit, och saknat ihjäl mig efter Josefin. Nu är hon ÄNTLIGEN hemma och det känns så otroligt skönt och bra och ja, jag behöver kanske inte säga något mer. Mitt i all denna tenta stress och saknad var jag på skifte med ÖF och råkade cykla omkull. Natten spenderades på akuten, 1 tand rök helt och hållet och 2 gick av. Hjärnskakning och en spricka i ett revben + lite skrapsår. Jag kom alltså undan ganska lindrigt ändå, vilket jag är evigt tacksam för. Men detta resulterade i att jag mitt i allt var tvungen att åka hem till Askersund och tandläkaren. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. För tillfället har jag fått en löstand som jag kan plocka i och ur, och nu i sommar kommer jag få en riktig tand plus att de som har gått av ska få en snyggare lagning. Det positiva i det hela är ju att mina förra framtänder var lite snea, så allt ont har något gott i sig antar jag?

Hursom, Josefin kom hem förra veckan. Vi överraskade med pannkaksfrukost och massa gött häng. Uteservering på stora torget, glass vid domkyrkan, middag på Malin och Thereses bakgård samt ännu mer uteserveringshäng och middag. Det har blivit en tradition för oss att avsluta året med middag på uteservering och bara njuta en sista gång. Vi har även hunnit med en sista studentfest och en asbra förfest inför det. Så som det ska vara när sommaren närmar sig och alla åker hem.

Imorgon har jag alltså avslutat mitt andra år på universitetet. Jag har inte klarat allt denna termin än, men jag hoppas och tror att jag gör det i augusti. Separationsångesten börjar smyga sig på, har redan hunnit bryta ihop vid två stycken hejdån. Imorgon lämnar jag dessutom stan för en sommar i Askersund. Jag kommer såklart att vara i Linköping med och jag och Malin har planer som gör allt lite lättare. Men att inte få träffa henne på fyra veckor, och att jag precis har fått tillbaka Josefin, gör att klumpen i magen växer lite.

Det som ändå är skönt med att åka tillbaka till Askersund är att jag ska få jobba med något jag brinner för, jag ska få bo i hus (!!) på sommaren, jag kommer ha ledigt 3 veckor då jag kan göra vad jag vill, jag kommer ha tillgång till bil så jag bara kan åka iväg om jag känner för det. Jag kommer dessutom få sova i en fett skön säng, äta glass i hamnen med bästis, träffa alla hemma osv. Det kommer bli bra, och när sommaren är över så är det Nolle-P, Sacke har kommit hem och allt är som vanligt igen. Jag har insett att förändringar inte är det jag är bäst på, jag vet att jag kommer njuta och ha skitkul i sommar, och jag vet att det kommer vara lika skönt att komma tillbaka till universitetslivet i höst som det var förra hösten.

Det kommer bli en spännande höst med Chesterresa, Engelska 2, massa MU-jobb osv, så jag har det att se fram emot. Men just nu, idag och imorgon och nästa vecka ska jag bara försöka njuta och leva i nuet. Det är lätt att glömma och att bara tänka på allt som faktiskt kommer hända senare. Ta hand om er!

15 maj 2016

Allt och inget om vad som händer just nu

Det går sissodär en månad mellan varje inlägg, om inte mer. Det händer mycket, och livet är intensivt. Ibland alldeles för intensivt. Vissa dagar hinner jag inte med att stanna upp och andas, vissa dagar hinner jag inte ladda om inför nästa – så intensivt är det. Vardagen är fylld med plugg upp till öronen, och vissa dagar orkar man inte ta tag i någonting för att det är för mycket. Andra dagar betar man av sak efter sak. Sen fungerar jag bäst under tidspress, men det tar på kroppen att utsätta sig för det var och varannan vecka.

Det jag har insett med att läsa Engelska är att det är såhär det ska vara att studera på universitetet. Man ska känna att man lever, och man ska känna att man lär sig något. Oj, vilken utveckling jag har gjort på bara några månader. Vilken förståelse jag har fått av språket som jag tidigare inte har haft. Men man saknar those lazy days med svenskan, inget snack om saken. Speciellt påtagligt blev det förra veckan när solen bestämde sig för att hälsa på. Istället för att göra allt jag borde ha gjort så tog jag ledigt i hela sex dagar (det gick eftersom det var röda dagar osv.) och slappade bara i solen. Bara lite färg på kroppen gjorde mig mycket piggare, en helg med massa fest och en konsert i Göteborg gjorde det hela ännu bättre. Men eftersom jag "tog ledigt" bet det mig i rumpan resterande dagar av veckan. Idag, söndag, har jag spenderat i soffan med böcker och dylikt för att hinna klart med allt inför morgondagen. När morgondagen är över är det bara att ladda om och ta tag i allt till tisdag. Ni hör ju, det är galet ibland. Det är många kurser som ska betas av såhär i sluttampen och sommarlovet kommer vara välförtjänt detta år.

I sommar ska jag jobba med svenskundervisning för asylsökande barn, kanske till och med ensamkommande. Jag har inte så stor koll på just den biten just nu, men det kommer bli klarare ju närmre sommarn vi kommer. Mitt i sommaren får jag dessutom tre veckors (!!) ledigt. Hur skönt är inte det? Det blir visserligen mindre pengar denna sommar, men jag kommer behöva dessa veckor för att orka med en till termin med engelska, helt klart.

Så det var min update for now. I helgen vankas det Hurterimästerskap, kanske Sveriges största kravall samt ÖF-skifte. Innan det ska jag hinna med att publicera och färdigställa några filmer, göra en himla massa plugg och försöka andas. Håll tummarna!

09 april 2016

En kväll i rosa

Alltså jag vet inte var jag ska börja. Jag tror dessutom att jag har börjat varenda meddelande till alla idag med alltså. Jag är fortfarande helt tagen, rörd och lycklig. Det går inte att beskriva med ord de känslor jag känner. Livet är helt enkelt magiskt.

Igår skulle jag och Malin äta en mysig middag och kanske kolla på en film. Vi skulle ha en lugn kväll och bara umgås, eftersom vi inte hinner med det i samma grad som när vi pluggade samma ämne. Men när jag kom hem till Malin stod inte middagen på bordet som jag hade räknat med. Hon såg dessutom så otroligt lurig ut att jag inte förstod något alls. Finklädd och sminkad var hon också, något som kändes lite småkonstigt med tanke på vad vi hade planerat. Visst att jag hade gjort mig fredagsfin  ifall jag mot all förmodan skulle få med henne ut och dansa. Men något stod inte rätt till, och sen hör jag ett fniss från vardagsrummet. Va tusan? Therese skulle ju inte vara hemma. När jag tittar in står det ett stort gäng med vänner till mig där och utbrister Grattis Johanna! Det hängde en banderoll i taket, det fanns rosa bål och massa rosa ballonger.

Malin och Therese hade helt enkelt lurat mig totalt. Helt plötsligt stod jag omgiven av vänner som var där bara för min skull. För att de uppskattar mig, för att de bryr sig och för att de ville fira mig, för att jag var värd det. Temat på kvällen var helt enkelt rosa och Malin säger: Ja, eftersom temat är rosa så har jag varit hemma hos dig och hämtat lite olika rosa alternativ till kläder. Det är bara att välja. Jag fick en massa rosa presenter, godis och vin. Jag fick en fin låda med otroligt många fina meddelanden från de som var där. Som jag grät när jag läste dem. Det är helt otroligt att jag får vara en del av detta.

Som om allt detta inte var nog så höll fina Edvin ett helt underbart tal. Bara det att han hade planerat att hålla detta tal rörde mig så otroligt mycket. Så där satt jag och grät ännu mer. Hans ord var så fina, och så sanna, och jag vill aldrig någonsin tappa kontakten med denna underbara människa. Som han sa: Jag är kanske inte den i rummet som känner Johanna bäst, men jag har känt henne längst. Och jag tror att vi alla kan komma överens om att Johanna alltid är glad och skrattar. Jag kommer inte exakt ihåg ordagrant vad han sa. Men så otroligt fint. Malin filmade det, så på något sätt ska jag försöka få över det till min dator så jag kan spara det och kolla på det tusen gånger om. Fina fina vän.

Åh, jag vill bara säga till alla hur glad jag är för att få äran att känna dem. Jag vill bara krama alla en miljard gånger till. Jag vill överösa dem med kärlek, precis som de överöste mig med kärlek. I en ganska kaosartad vardag med känslorna utanpå kroppen var detta precis vad jag behövde. Känna att jag aldrig, aldrig, aldrig är ensam. Aldrig någonsin.

Tack tusen gånger om. Troligtvis är det inte många av er som läser detta. Men ändå. Tack.

12 mars 2016

Önskelista 2016

Som sagt, time flies by, och nu är det bara en månad kvar tills jag fyller år. Yeeey, ett år äldre, ett år smartare (?), ett år till helt enkelt. Så dags för en liten önskelista. Än en gång kommer den formas utefter det jag behöver i hemmet, men också efter min otroliga längtan efter lite shopping och omhändertagande av mitt eget välmående (som uppstår när jag shoppar)

1. En matta, en vit fin stor matta så att mitt vardagsrum blir mer ombonat. Mio har många bra. 200x300 cm är måttet som behövs för att det inte ska se fjuttigt ut.

2. Jag vill så otroligt gärna ha massa fina växter. Jag vill ha en stor växt som jag kan ha i ena hörnet av vardagsrummet. Alltså vi pratar lika hög som mig typ. Hahah. Ett träd eller något liknande. Jag vill få in mer naturmaterial i mitt vardagsrum och fixa en snygg kontrast mellan de material jag redan har. Kaktusar är också något jag vill ha. Små kaktusar i olika vita krukor, eller lerkrukor.

3. Detta är något som jag verkligen längtar efter innerligt. Detta är också något som folk tycker är otroligt tråkigt att köpa för "hur kul är det egentligen"?! Men PRESENTKORT! Jag längtar efter att shoppa, jag längtar efter lyckan över att använda ett nytt nagellack, jag är i stort behov av att uppdatera min sminkkollektion - det mesta börjar ta slut och en ny tröja eller klänning skulle göra susen för vårhumöret. Jag har inte köpt något åt mig själv sen i december. Alla pengar har lagts på lägenheten.

4. Sist men inte minst önskar jag mig en stavmixer. Jag äger inte någon form av mixer och känner att det vore skönt att ha en stavmixer iaf. Jag vill kunna göra goda vegetariska biffar, men de flesta recept går ut på att mixa. Så ja, en stavmixer.

Ja, det var väl det! I år var den inte så långt. Inga länkar heller för det är inga specifika grejer bara sånt i allmänhet. Typ. Ahja.

Grattis på födelsedagen Johanna! :)

01 mars 2016

1 Mars 2016

Time flies by. Helt plötsligt är det mars och jag kan äntligen belägga mitt argument om att det är vår med textraden "mars, april har knopp i håret, maj och juni blommar mest". Hur underbart är det inte? Den senaste veckan har bjudit på otroligt mycket sol, sol som värmer, men det är fortfarande iskallt i skuggan. Det är egentligen hur något så litet kan få så stor betydelse, jag är helt plötsligt mycket piggare och har en bättre inställning till livet rent generellt.

Fick dessutom tillbaka terminens första tenta och kammade hem ett VG. Alltså det högsta betyg man kunde få. Nu vill jag bara fortsätta klara sakerna fram över, det skulle vara skönt att få det som egoboozt.

Annars då? Ja, ikväll ska jag träffa lite utbytesstudenter och catcha up med de gamla, och lära känna de nya. På torsdag får jag fika-besök av Anna, Elise och Olle. Helgen bjuder på fest i sann studentanda.

Ja, jag antar att det var allt, typ! Have a nice day!

13 februari 2016

Kryper på väggarna

Jag har varit ifrån människor i över ett dygn nu. Ett dygn är mycket för mig. Jag klarar mig inte utan social interaktion. Jag är uttråkad och vet inte var jag ska ta vägen. Jag kollar på Grey's anatomy, jag pluggar, jag spelar gitarr MEN det kliar enda ut i fingerspetsarna. Om 40 minuter ska jag äntligen lämna lägenheten, jag ska iväg på förfest i Skäggetorp och sedan väntar Kårallens dansgolv på mig och alla andra kravallsugna. I helgen är det lärarnas festeris kravall. Så jag förväntar mig att det kommer vara brutalt mycket partysugna lärare som jag kan dansa med. Jag tror nog att vi lärare är de som festar mest under universitetstiden. Jag säger inte emot, jag gillar det.

Ovven är på, ölen är nedpackad i väskan, allt är förberett. Låt tiden gå liiiiiite snabbare nu då. Jag orkar inte vara själv längre.

05 februari 2016

Varför sektionsliv?

Den ständiga frågan är: vad händer nu i Johannas liv? Jag vet. Allt kretsar runt mig, i alla fall här. Jag har fått ännu ett stort förtroende om att vara med i Marknadsförningsutskottet. Mitt ansvarsområde är film. Jag ska alltså filma under event, under Nolle-P, alla gyckel som kan tänkas bjudas på under våren och hösten samt kanske sätta ihop en liten film om varför det är kul att engagera sig i sektionen. Så varför är det så himlans himlans kul att vara sektionsaktiv. Det går nästintill inte att svara på såhär i skrift. Jag tror att det bara är något som går att upplevas på riktigt liksom. But I'll give it a try. Såhär är det, först och främst så är det världens härligaste gemenskap. Kommer man till Key så sitter det minst tre andra (vill inte ta i för mycket) där som är engagerade i sektionen. Det spelar ingen roll om man är best friends eller om man knappt känner varandra, alla är trevliga mot alla. Alla är så otroligt sociala och det känns som en liten, eller väldigt stor, familj. Vi tar hand om varandra, vi ser till att alla mår bra och det finns alltid någon som kommer fram ifall den anar att allt inte står rätt till.

Jag har träffat så otroligt många människor under mina snart två år här i Linköping. Människor som jag har svårt att vara ifrån, människor som jag i princip skulle göra allt för. Detta är såklart individuellt, alla kanske inte känner exakt som jag gör. Alla kanske inte är lika extroverta och outgoing. Jag säger inte att detta är fel, för alla får en chans att vara som de själva vill. Alla får plats och alla är välkomna. Får man möjlighet att vara med i ett av alla utskotten så skulle jag alla gånger säga JA! Gör det! Som sagt, det är något som måste upplevas. Man har chans att påverka vad som händer i sektionen, man får chans att utveckla event och andra mindre sammankomster och man får chans att göra sin studietid i alla fall på millimetern lite roligare.

Jag skulle aldrig välja bort detta engagemang, jag har svårt att se att jag någonsin kommer tycka att det är ett för tungt uppdrag att ta på sig. Det är en sån energikick att se hur alla medlemmar i sektionen verkligen uppskattar event och dylikt, framförallt när man vet hur mycket arbete som människor helt ideellt har lagt ner på det. Dyrbar tid som ibland har påverkat studierna. Detta kan vara en varningsklocka. Ja, studier kan bli påverkade av det liv man lever när man är sektionsaktiv. Men mina vänner, det gäller bara att prioritera. Strukturera livet, se till att inte sova bort hela förmiddagen, var ute i god tid – men framförallt njut!

Jag vet inte om jag har svarat på frågan varför man ska engagera sig om man får chansen. Detta är helt och hållet mina egna erfarenheter jag baserar mina argument på. Men jag vill ändå få det sagt. Sist men inte minst måste jag tillägga att den nya sökperioden inför ÖF 2016 är på ingång, om några dagar är det dags för nya människor att få chansen att visa vilka de är och förhoppningsvis komma med i denna helt underbara arbetsgrupp. Det är med lite vedmod som jag ser fram emot detta, då det betyder att en era av mitt liv verkligen är över. Nu kommer jag helt plötsligt få barn, mina "föräldrar" kommer få barnbarn och vissa får barnbarns barnbarn. Ni hör ju, det är en enda stor familj! Love it!

28 januari 2016

En liten tillbakablick

Innan 2015 tog slut började jag på en årsresumé men det var trögt att ta sig igenom årets alla månader. Det hände så mycket, livet var en bergochdalbana och jag hade svårt att sätta ord på allting – känslor, händelser och tankar. Men jag tänkte ändå försöka få ihop något. Inte månad för månad, men vissa grejer som utmärkte året.

Jag tror det allra roligaste var att få förtroendet att vara ÖF under Nolle-P. Vi blev uttagna i slutet av mars och månaden därpå följde mängder med roliga fester med mina nyfunna vänner. April var alltså en väldigt intensiv månad och jag minns verkligen hur lycklig jag var helahela tiden. Men sen kom maj och allt vände, jag blev orolig och ledsen och förstod inte riktigt varför. Men jag tror att det var den tiden på året, jag mådde likadant i maj året innan. Det var dags för alla hejdån och vi ses och allt sånt där. Denna gång berodde det på att alla åkte hem över sommaren, året innan var det mina barn som blev kommunplacerade och lämnade mig. Skillnaden denna gång var ju att alla kom tillbaka efter sommaren, men det var lika jobbigt ändå.

Hösten var väldigt kaotisk i mitt liv. Efter världens finaste bröllop för min bästaste bästaste vän inledde jag en kaotisk höst. Nolle-P började, och mitt därunder kände jag att det var dags att ta ett stort beslut – jag och Johannes gick skilda vägar efter 5 år tillsammans. Det var ett tufft beslut, men det var det enda rätta. Paniken över bostad uppstod och det slutade med att mamma och pappa köpte en fin lägenhet i Valla/Gotfridsberg till mig. Under två månader, innan det var dags för inflytt, levde jag som inneboende hos Josefin och Marcus. Vilket jag tror var bra för mig, för jag kunde knappt ta hand om mig själv. Hade jag bott själv från början hade jag nog inte klarat hösten lika bra som jag ändå gjorde. Hösten var fylld med fester och dåliga beslut från min sida. Jag var egoistisk och sårade kanske en eller två längs vägen. Vissa dagar visste jag inte var jag skulle ta vägen och satt och grät i skolan. Men det ledde till något bra ändå, jag lärde känna människor som jag idag vill kalla nära vänner.

När året höll på att ta slut var det äntligen dags för mig att få flytta in i min nya lya. Decembermånad gick ut på att renovera och jag träffade mina föräldrar fler gånger än vad jag gjort under de åren jag pluggat här i Linköping. Så när julen kom orkade jag inte vara hemma mer än sex dagar, men julen var ändå mysig. Jul är alltid mysigt. Väl hemkommen till Linköping började mitt dagliga häng med Sacke och Malin, nu kan det inte gå en dag utan att jag träffar dem. Känner mig typ tom när jag inte är med dem. Försöker klämma in så många dagar som möjligt med Josefin också. För nu är jag inne i en ny period av ångest och oro. Detta för att två av de pusselbitar som jag behöver i mitt liv kommer lämna mig för tre respektive sex månader utomlands. Andra faktorer påverkar såklart också och nu funderar jag ärligt på vad jag ska göra med mig själv. Jag kan inte vara ledsen varje någon gång åker ifrån mig för en längre period – det påverkar hela mig.

Nej, nu ska jag återgå till engelskaplugget. Det går för en gångs skull bra att plugga, skönt att något går bra! Puss!

26 januari 2016

Lite snack och så

Igår blev jag påmind om av min fina vän att jag faktiskt har en blogg. Japp, så är det. Glömde helt och hållet bort den för ett tag. Så vad händer i mitt liv just nu?

Än så länge har jag inte kommit till den punkten att jag känner mig stressad över allt. Kan bero på att kursstarten för engelskan var igår och det vi gjort hittills är grammatik – som jag faktiskt tycker är kul! Vi får se vad jag tycker om hela grejen om några veckor helt enkelt.

Annars spenderar jag mycket tid med mina fina vänner här i Linkan. Sacke och Josse åker snart iväg på utbytesterminerish och jag kommer längta ihjäl mig efter dem när de inte är här. Det här med seperationsångest och vänner som tycker om att plugga utomlands går inte riktigt hand i hand.

De senaste två helgerna har bestått av fest och bakishäng. Två väldigt roliga fester som gör att man blir lycklig i hela magen när man tänker tillbaka på dem. Förhoppningsvis kommer jag få uppleva fler sånna fester under våren trots att jag kommer ha fullt upp med engelskan.

Aha, nehe, det blir nog inte mycket mer än så här idag. Nu ska jag snart iväg på årets första lärarpub och träffa massa roliga människor. Något jag märkt sen jag flyttade till min egna lägenhet är att jag är otroligt dålig på att vara själv. Helt plötsligt är det roligt att sitta i skolan och plugga, plus att det faktiskt går bra att plugga i skolan. Hur sjukt är inte det? :)