26 maj 2015

Det här med sista gången och sånt

Majmånad har verkligen inte blivit lika festlig som april var. Visst har denna månad haft sina ljuspunkter - såsom en jättemysig helg i Paris med två av mina favoriter. Men mitt humör är likadant varje maj. I ena stunden vill jag bara vara lycklig över att det snart är sommar och i den andra stunden vill jag bara gråta och pausa tiden. Jag är så otroligt dålig när perioder i livet är slut. När personer flyttar eller att vara med om något en sista gång. 
Jag minns förra våren när jag ville gråta hela tiden. När det var svårt att andas för att paniken satt i halsgropen. När jag bara var tvungen att komma ut ur huset till friheten och lugnet vid min bänk, bredvid mitt träd, vid min sjö i min hemstad. När mina fina barn flyttade landet runt gjorde det så ont i mig. En efter en lämnade mig. Det var jobbigt. Så otroligt jobbigt!
Just nu är det ju inte alls samma läge som förra året, men ändå snarlikt. För terminen närmar sig slutet och de flesta flyttar hem över sommarn. Ja, ni förstår säkert vart jag vill komma.
Just nu sitter jag på mitt första års absolut sista föreläsning. Jaha, så då var detta över då. På torsdag kommer mitt första års sista hemtenta ut och på fredag har jag mitt första års sista seminarium. Ett läsår har gått och jag vill verkligen inte att det ska ta slut. Det får inte ta slut! Samtidigt som jag aldrig har längtat mer efter nästa termins nya Nolle-P. Så mycket blandade känslor för allt. 
Ahja. Var bara tvungen att få ur mig detta. Snart får jag köpa kaffe.

12 maj 2015

Panik

Idag grät jag av panik. Helt plötsligt när jag skulle sminka mig började det flimra i mitt öga och bli svarta fläckar, ungefär som när man har kollat mot solen eller en lampa. Först förstod jag inte var det var och tänkte att: ja, jag kanske kollade i lampan. Men när det bara fortsatte så grep paniken tag i mig. Jag slängde nästintill ut linserna ur ögonen, men det bara fortsatte. Provade att ha i ögondroppar mot allergin – det funkade inte heller. Till slut visste jag inte var jag skulle ta vägen, så jag sjönk ner på en stol och åt en banan. Det kunde ju vara blodsockret tänkte jag, hade fortfarande inte ätit frukost nämligen. Men det slutade aldrig och då tänkte jag: nu är det kört! Nu blir jag blind! Tårarna rann och jag satt där och hulkade. Jag smsade Johannes och han ringde upp och erbjöd sig att komma hem om jag ringde 1177. Sagt och gjort, så gjorde jag det. Medan jag satt i telefon kö för att komma fram så avtog flimret och när jag väl var framme var det helt borta. Sjuksköterskan i telefonen konstaterade att jag precis upplevt det som tydligen heter ögonmigrän. Oj vad jag aldrig vill uppleva det mer i mitt liv. Är det något jag är rädd för när det kommer till hälsan så är det att ögonen ska sluta fungera. Johannes skjutsade mig till Josefin där det bjöds på våfflor till frukost.
Så kul var min morgon. Våfflorna var bäst!

08 maj 2015

FLÄX-festen

Tänker skriva det här inlägget när allt är så färskt i minnet. Gårdagen! Åh herre vilken kul kväll jag hade. Det var FLÄX-fest och vi i ÖF hade vår första arbetsdag ihop. Vi fick hålla i fulvinslekarna och för min del fick jag se när jättefulla studenter kastade korv in i en portal till District 12. Jajemen, temat var Hungerfläx (hungergames alltså!). Det blev riktigt grisigt runt vår station och jag undrade hur jag skulle orka vara nykter bland alla dessa fulla människor.

Kvällen rullade på och jag fick vara DJ heeeelt själv, vilket proffs jag var! Hann spela en låt innan det var dags för FOUL och Läx att gyckla. När sedan FOUL kom in marscherandes i attityd kom hela nollep tillbaka till mig, jag rös och grät och kände att det här är fan livet. 

Resten av kvällen gick åt till att mingla runt, dansa och ha så jäkla kul. Det var svårt att komma upp imorse kan jag säga. Åh, vilken kväll! Bra jobbat alla! Livet är fint :)

05 maj 2015

En festlig månad

April månad sprang förbi. Om de tidigare månaderna var lugna och harmoniska med en lycklig Johanna, så vändes april till en mindre lugn månad men fortfarande en lycklig Johanna. En väldigt stressad men lycklig Johanna.
April har från början till slut varit en enda stor fest. Och visst tänker nog vissa av er nu att det inte är bra att festa så mycket osv. Men så kul som jag har haft varenda liten sketen helg i april var det länge sedan sist. Började månaden med lite långledigt över påsken, utgång med vänner och släkten på besök. Kusinerna med föräldrar övernattade i Linköping och vi fick tid för värt pizzahäng, hotellfrukost och en hel dag på Leos lekland. 

Helgen efter det klädde vi ut oss i våra allra bästa Sagan om ringen-kläder för att sedan dansa natten lång.

Någon vecka efter det var jag på den sjukaste (och hemligaste) festen någonsin. Att en fest mitt ute i skogen lan vara så kul är en gåta i sig. 

Japp, helgen efter det var det fest igen. Sveriges största kravall, Krunegård som liveartist — lyssnade dock inte på han. Innan själva kravallen var det Århundradets shot hemma hos fina Malin och Pontus, det rullade in härliga människor och livet kändes otroligt fint.

Man kan ju tycka att nu kan det inte bli mer fest, men jodå! Valborg kom, första valborget som student. Vilket Valborg det blev. Pannkaksfrukost hos min favorit Josefin med några härliga människor, häng i trädgårdsföreningen med massa andra studenter, grillmys hemma hos David och Ida samt en mellanfest fyllde med lärare hanns med innan vi intog kårallen för ännu en kravall.

Ni hör ju vilket festligt liv jag levt. Utöver detta har både jag och Johannes fyllt år. Vi har ätit massa hämtmat och micromat. Varför? Jo, vi rev ner köket och tänkte att det tar inte så lång tid tills det är klart. Nu har det gått en månad och pappa jobbar på, snart är det alltså färdigt. Jag längtar efter lasagne, lax och stuvade makaroner. Kyckling med min morbrors currysås, smörstekt sparris och kladdkaka. Listan lan bli så otroligt lång. 

Utöver detta har skolan kommit ikapp mig, har inte riktigt ro att läsa längre. Behöver en liten andningspaus. 
På torsdag jobbar jag på en fest och nästa vecka åker jag till Paris med mina fina vänner Sandra och Emma.
Livet fortsätter att leka. Dags för mig att läsa klart Hamlet. Hörs då!