19 december 2014

Julångest

Nu ligger jag återigen i min säng i Askersund. Den är ganska oskön och täcket är inte jättegosigt, men det är ändå min säng. Jag har äntligen fått jullov. Ett jullov som jag välkomnade med halvt öppna armar. De senaste en och en halv veckorna (kan inte formulera mig känner jag?!) har varit fyllda med lite skräckblandad ångest. Det var inte bara terminen som tog slut nu, utan även vårat lilla kollektiv. När jag kommer tillbaka kommer det bo en helt annan människa i dörren bredvid. Det kommer bli tomt, och framförallt ovant att inte ha Anna och Matilda nära mig jämt. Det har varit en trygghet att ha dem dörren bredvid, man har aldrig varit ensam.

Något som också gjorde att jag välkomnade jullovet med halvöppna armar är min seperationsångest. Den är inte så brutal och det kanske inte ens går att benämna den som seperationsångest. Men den finns där. Jag har svårt för att säga hejdå Det har blivit ännu svårare efter min vår på mitt underbara jobb, där ett hejdå förknippades med vi ses aldrig igen. Nu vet jag ju att jag kommer träffa alla fina människor redan om tre veckor. Men ångesten finns fortfarande där.

Den sista saken är bara fjantig egentligen. Men jag kommer inte fira julafton med min familj. Det är också lite jobbigt. Alla som känner mig vet att jag älskar jul över allt annat, och att inte fira den i Askersund har aldrig varit ett alternativ. Eller jo, klart, jag har firat både hos Mormor och hos min Morbror. Men då har ju familjen varit med. I år är det dock annorlunda. Den 25 ska vi åka utomlands en vecka, till Kap Verde. Och eftersom flyget går tidigt på morgonen är det smidigare att fira julafton i Stockholm hos Johannes familj. Klart att det blir mysigt, jag tycker ju om dom och jag tycker om att vara där. Men det blir inte samma grej. Hursom ska det bli skönt att komma utomlands och hursom ska det bli mysigt med jul. Jag får helt enkelt låtsas att det är julafton den 23. Det blir bra.

Nu får det vara slut på all ångest i det här inlägget. Tre bra saker med den här dagen:
1. Jag fick en låååång sovmorgon
2. Jag har ätit två riktigt goda clementiner
3. Emma kom hit och vi fick prata av oss i några timmar. Guld värt!

Imorgon ska jag klä granen, baka julgodis och julfika, rimma på paketen och dricka glögg. Allt med julmusik i bakgrunden. Puss!

28 november 2014

Värsta stressen

Idag har jag troligtvis genomgått den jobbigaste timmen under min universitetstid. Att dagen började lugnt men övergick i stress innan jag ens lämnat lägenheten är grej i sig. Men att spilla ut kaffe över hela köksbänken minutrarna innan man behöver gå till bussen är inte det optimala. Johannes fick inget kaffe och dessutom fick han äran att torka bänken. Jag själv fick för första gången springa till bussen. 

Varför en stressig morgon och varför den jobbigaste timmen då? Jo, jag hade munta. En munta är en muntlig tentamen när man sitter i grupp och får olika frågor som man ska svara på och diskutera utefter. De som känner mig vet att jag aldrig har haft problem med att prata, att jag tar redovisningar med en klackspark och att det brukar vara frid och fröjd. Men när det handlar om högskolepoäng och en kurs med otroligt mycket kurslitteratur så är jag inte lika kaxig längre. Det är som att mitt självförtroende är lika med noll och man börjar ifrågasätta sig själv. Borde jag ha pluggat mer? Är jag verkligen bra? Förstår någon vad jag ens försöker säga?
Under muntan tyckte jag ändå att det gick relativt bra. Kände ändå att jag hade svar på det mesta, eller inte det mesta- men tillräckligt mycket iallafall. Men det är som man får en blackout, man minns inte vad man sagt stunden innan och man blandar ihop begrepp och allt möjligt. Så när min lärare tog in mig i rummet för att berätta hur det gått och öppnar med: du är inte jättehaj på detta område- men jag tänker inte underkänna dig för det! Då förstår man ingenting. Jag sa något i stil med: vadå? Är jag godkänd? Jag fattar inte! Och det var jag ju. Då släppte alla spärrar och tårarna bara rann. Av lycka, av att nervositeten var som bortblåst och att jag faktiskt har lyckats att klara alla tre kurserna- utan omtentamen. Såååå skönt! Det måste ändå ha varit en ganska rolig syn, där sitter jag gråtandes som att världen har gått under och min lärare undrade nog om hon hade sagt något fel.

Ahja. Nu ska jag faktiskt släppa den här chocken. Som jag gjorde resten av dagen när jag gick på stan med Tilda. Blev åtminstone en halv julklapp inköpt. Fick nödköpa ett par svarta jeans till mig själv då de jag hade på mig sprack under muntan. Bra timing liksom. Sen köpte jag en pistol också till morgondagens temafest. Jag ska vara en fancy bondbrud med mycket blingbling. 

Eh, orkar inte skriva allt jag tänkte skriva. Måste faktiskt sova. Godnatt! 

14 november 2014

Allt och inget och lite till

För tillfället sitter jag i bilen påväg till Stockholm. Anders fyllde år igår, så vi ska fira lite. Vi ska också träffa Niklas som jag bara träffat en gång detta år. Så det är ju efterlängtat. Lite barnkalas ska vi hinna med också.

Hela veckan har jag varit sugen på att gå ut och dansa. Så vi drog ihop ett gäng och träffades hemma hos Matilda och Anna igår. Men när tiden slog för utgång var jag inte ett dugg sugen längre. Så när Josse snapade att hon var påväg hem till mig valde jag att stanna hemma. Vi skulle bara prata en stund, när klockan slog två bäddade jag i soffan åt henne. Dock skulle vi bara hämta några saker hos Matilda och Anna och fastnade i deras kök till klockan fyra. Så när klockan ringa imorse åkte den av lika snabbt och vi vaknade en timme innan träningen började. Det var liksom bara att satsa. Jag är jävligt nöjd att vi kom iväg. Fjärde passet denna vecka och jag höll mitt avtal med Johannes. Får vi se om han håller sitt. Det är skönt att vara igång och verkligen utnyttja träningskortet till max. Börjar dessutom känna att jag orkar mer och mer för varje pass och det är en rolig känsla. Träningsvärken är ju iofs också kul, men långt ifrån lika kul. Hursom så är det ju bara att fortsätta satsa.

Annars då? Köpa julklappar är jag sugen på. Slå in paket med. Lite julmusik sitter aldrig fel (ja, jag har redan börjat lyssna). 
Förövrigt är livet bra. Nästa helg kommer bästa tjejerna hemifrån. Jag är astaggad. Har redan planer, kanske ska dela med mig av dem. 

Ahja. Hörs då!

10 november 2014

UV-kravall och tentaresultat

Jaha, då var denna helg över. I torsdags var det som sagt åvveinvigning och UV-kravall. Vi fick kleta ner oss i filmjölk, sylt och något som inte luktade gott. Vi gjorde olika tävlingar och drack fulvin. Jag kan väl inte påstå att jag var med på de allra kletigaste momenten och jag drack långt ifrån allt fulvin. Helt okej nöjd med kvällen där och då, och fortfarande. Vi började gå hem mot Johan men någonstans tappade vi bort oss så vi virrade runt i Ryd ett tag innan vi helt plötsligt stod utanför en tvättstuga där vi såg välbekanta ansikten.

Så in med overallerna i en tvättmaskin, kan hända att det är förbjudet- men vem bryr sig? Vidare in till Johan för mellanfest, lite uppiffning, dans och "jag har aldrig". Kökshäng, toahäng och soffhäng. Trolleritrick med vår egna Trollis- jag blir lika förvirrad varje gång. Förstår ingenting och känner mig lite trög. Men det hör väl till trolleritrick.
När overallen var torr drog vi på oss dem igen och drog vidare på UV-kravall. Där dansade vi tills klockan slog tre och DJ'n drog igång Stad i ljus. Allt som allt en väldigt bra kväll, med både gamla och nya vänner.

Att ta sig från Kårallen, som ligger på Campus, var inte lika roligt. "Satt" i telefonkö till taxin ett x antal minuter och när vi kommer fram får vi höra: "Vi har inga lediga bilar!" Så det var bara att traska hem. Det ska väl tilläggas att under hela torsdagen hade det snöat och snön hade under kvällen övergått till slask och vattenpölar. Där gick vi längs vägen- Jag, Josse och Anna- kalla, frusna men ganska lyckliga ändå. Det var en fin kväll som slutade i sängen vid halv fem på morgonen.
Dagen därpå vaknade jag i ett ryck och trodde att Johannes hade försovit sig. Klockan var tjugo i tio och han hade varit på jobbet sen klockan sju.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra under fredagen. Årets baksmälla som bara kan bero på en sak- fulvinet. På morgonen mådde jag ganska bra ändå, så mötte upp Josse på bussen för att åka till Ryd och hämta våra saker som vi lämnat dagen innan. Men senare under dagen fick Josse i princip underhålla sig själv. Jag tror att jag blev människa någongång igen runt fyra tiden då Dennis och Victor kom med fika och cola.

I lördags spenderade vi dagen ute i Tornby tillsammans med Josse, som också åt middag med oss på kvällen då Marcus (hennes pojkvän) var på sin åvveinvigning. Vi kollade på en svindålig film och sydde fast lite märken och bokstäver på våra overaller. Det är en bit kvar att sy, och jag kommer ha kramp i handen när jag är klar.

Det jag tänkte avsluta detta inlägg med är tentaresultatet. Har aldrig varit i så stor chock som jag var när jag såg det. Här har jag gått runt och haft ångest över att behöva plugga till omtentan som är om elva dagar och så står det VG. Hur FAN gick det till undrar jag?! Jag hade uppenbarligen bättre koll än vad jag trodde. Plus att de som bedömde var lite snällare än vad jag trodde också. Jag gjorde såklart felet med att skriva vissa frågor/svar på samma papper- efteråt fick jag höra att man var tvungen att ha ett nytt papper till varje fråga/svar. Nu vet jag ju iallafall det inför nästa tenta.

Nu ska jag byta om och sticka iväg och köra ett BodyStep pass. Är så glad att jag faktiskt har tagit tag i det här med träningen och har det som en veckorutin.
Hej så länge!

05 november 2014

Ljus, Joshua och framtiden

Tände ljus i lägenheten, drog i gång Joshua Radins album som jag lyssnade mycket på hösten/vintern i ettan på gymnasiet och har den där goa känslan i kroppen. Den som påminner om alla stunder i Sandras kök- bakandes pepparkakor med konstiga smaker, uppkrupen på kökssoffan med en kopp te eller ett svartprickigt vinglas i handen.
Jag inser att jag mår lika bra nu som under den tiden. Omgiven av människor jag tycker om, roliga saker att se fram emot och ett studentliv som jag gillar så otroligt mycket.

Imorgon ska vi rulla i lera (och troligtvis mycket äckligare saker) för att inviga våra fina overaller. Sen ska vi hem till Johans tvättstuga och skölja av, tvätta och torka overallerna fort som attan för att sedan uppleva vår första kravall med overall. En kravall som vi satt en hel natt och köade för att få biljetter. En hel natt bakom Kårallen under filtar, med kaffe och en gitarr. En natt med vänner, lekar och varma kläder.

Jag har nog bara bra saker att se fram emot:
- I helgen är det Åvveinvignig + UV-kravall och Havet är djupt-kravall
- Nästa helg åker vi till Stockholm för att fira Anders, så tänker vi även passa på att hänga med Niklas.
- Om två helger får jag besök av världens bästa Sandra och Emma. Som jag längtar!
- Helgen efter det är det Nolle-P reunion med tema Bonde eller Bond. Ofancy vs fancy.
Sen efter det är det julmarknader, advent, lucia/julfest, och jul. JUL!


04 november 2014

Önskelista 2014

1. Porslin från Rörstrands serie Swedish grace. Vi har tallrikar och assietter i färgerna Is, Hav, Snö och Sten. Därför skulle muggar, 50cl, och frukostskålar, 30cl, passa bra i vår samling. Såklart i samma färger. 
Is, Hav, Snö, Sten mugg.
Is, Hav, Snö, Sten frukostskål.


2. Som alltid vill man ju förnya garderoben, vilken säsong det än är. Dessa två, jatack! Eller varför inte ett presentkort på Nelly, så jag kan unna mig när studentekonomin krisar.
 Paljett klänningen, den röda klänning.


3. Nagellack är ju min akilleshäl. Speciellt från OPI. Därför skulle lite svart och glittrigt nagellack passa in i min samling. Eller egentligen alla färger. Men dessa är några exempel. Svart, svartglittrigt, multiglittrigt.



 4. Den här necessären är bland det finaste jag har sett. Dessutom skulle jag verkligen behöva en stor och fin necessär. Ja, ni hör ju. I think I need this one, för att låta som Ylva (inget man behöver förstå, jag skämtar bara).


 5. Något som jag alltid vill ha mer av, som jag älskar och som är det bästa som finns? En pyjamas ja. Eller flera. Kolla bara på H&Ms fina. Grå, leopard.


6. Något som jag är i stort behov av är lite nya produkter från Make up store. Denna punkt borde nog egentligen vara överst. Men jag orkar inte göra om och fixa. Ett presentkort är ju lättast, det som är det lite kluriga är att presentkortet måste vara från just Make up store och inte tex Kicks. På endel Kicks säljs ju MUS produkter, men inte i denna stad. Då MUS har en egen butik. Men ett tips är ju att prata med Johannes. 



Det får nog vara bra sådär just nu tror jag. Kanske kommer något mer senare.







21 augusti 2014

I'm alive

Jag har svårt att formulera mig rätt och riktigt just nu. För mycket tankar som snurrar runt i huvudet och för lite energi till att anstränga mig någorlunda. Jag pluggar, jag hänger med jättefina människor och jag lever livet under Nolle-P. Mitt val att börja plugga ångrar jag inte en sekund. Vem kunde veta att det skulle vara såhär roligt liksom?
Jag tror jag ger upp efter ett såhär kort inlägg. Jag får samla tankarna någon annan dag. Nu ska jag försöka göra lite nytta, och kanske kolla ikapp på paradise hotel. Vi får se. Puss!

30 juli 2014

Om livet som rullar på i den lilla staden

Det har gått ett tag sen sist. Livet är inne på ett nytt kapitel så att säga. Min kanon vår har övergått till sommar. En sommar som har bjudit på det mesta vädermässigt. Men denna sommar har inte bjudit på så mycket nöjen som man alltid hoppas trycka in när man är ledig. I år hade jag för första gången semester. I två veckor. En vecka spenderades i solen i Sverige, och en vecka spenderades i solen på Sardinien. Sen var den ledigheten slut.

När sommarlovet tog vid för mina fina barn övergick skoljobbet till hemtjänstjobb. Det var ångestladdat och vara tillbaka i den där korridoren. Jag gick med en klump i magen den där midsommardagen. Men precis som förra sommaren tycker jag om det jag gör. Precis som förra sommaren har jag ruggigt bra jobbarkompisar. Precis som förra sommaren åker man runt bland olika sorters människor och får hjälpa till med vardagen. Inget slår såklart mitt jobb denna vårtermin, men det här är bra det med. Klumpen i magen är borta och det märks att man varit med förr.

Den där ledigheten som gick sådär ruggigt fort innebar också vissa roligheter och tråkigheter. Det roliga var förstås att få uppleva ännu ett land. Att lata dig på stranden och vid poolen. Att upptäcka nya platser på hemmaplan, såsom badet vid bergs slussar. Och att finaste matilda flyttade in i lägenheten bredvid oss. Att inte ens behöva ta på sig skorna när man ska gå på besök känns fint.
Tråkigheterna tar ju lätt över. "Det var bra men..." Ni fattar grejen. Inbrott ja. Det var tråkigt. Punkt. Nu får jag känna glädjen i att öppna ett paket och hitta en nyinköpt klocka igen. När nu det blir. Väntar på lite försäkringspengar.

Den 14 augusti slutar mitt schema för den här sommarn. Den 15 augusti ska jag ut och dansa med mina bästa, Emma och Sandra. Den 16 augusti tar jag förhoppningsvis resterande grejor och flyttar ner till nästa del av livet. Studentlivet. I Linköping. Igen. 

Innan dess ska jag hinna med och flänga lite till. Bland annat till Kolmården. Sen ska vi väl hoppas att jag kan hålla mig på ett och samma ställe i någon vecka eller två. Förutom barnvaktandet i Karlskoga då. 

Nu måste jag dra mig tillbaka och njuta av några timmars sömn innan ännu ett jobbpass. Godnatt.

07 maj 2014

Croodarna

Vilken dag det har varit. Regn och rusk. Detta ständiga dåsiga ljus som bara moln kan framkalla tär på humöret, orken och energin. Idag har jag haft lite för kort stubin i vissa lägen. Å andra sidan så hade nog barnen inte så mycket energi heller. Det var nog därför. 
När vi kom tillbaka efter maten var alla så trötta. Så vår chef satte på en film på sin surfplatta och där satt vi tre vuxna och några arabtalande barn och kollade på croodarna. Så underbart när de sa orden de kände igen med ett stort leende på läpparna. Uppkrupen på en köksbänk mellan två helt fantastiska barn. En 8åring som har känslorna på utsidan nästan, hon ska få träffa mamma på söndag efter 6-7 månader utan henne. Två veckor ska de spendera med varandra i Turkiet. Hon är helt underbar. På andra sidan en 13årig kille som i början hade så mycket attityd men som har visat helt andra, fina, sidor på sistone. Där satt vi, jag med armen runt 8åringen och 13åringens huvud mot min axel. 
Jag kan, som jag sagt tidigare, inte beskriva med ord hur mycket de här barnen betyder för mig. Så här tog det stopp. Får inte ihop några vettiga meningar. Men det är många guldkorn om dagen på mitt braiga jobb!

28 april 2014

Ännu ett uppbrott

Man kan ju tycka att man någon gång borde vänja sig vid uppbrott. Att ett hejdå ska kännas lite mindre jobbigt för varje gång man är tvungen att säga det. Men än så länge har det inte blivit lättare, än så länge gör det fortfarande så otroligt ont i hjärtat att behöva säga hejdå. Det gjorde så ont i fredags att jag inte fick fram ett ord. Tårarna rann och jag kramade mina tre fina barn gång på gång på gång.
Jag gick på en promenad igår och såg en av dem på långt håll. Det högg till i magen på mig, jag kunde inte förmå mig att gå fram. Jag orkade inte att det skulle göra ont ännu mer.
Senare träffade jag ändå på en av dem, och fick glada nyheter om att de inte skulle åka förens "klockan sju på morgonen". Som jag tolkade som "klockan sju imorgon på kvällen". Så dessa fina underbara älskade ungar dök upp idag i skolan och jag fick krama ännu mer på dem.
Att säga hejdå idag var inte alls lika jobbigt som i fredags, så jag kanske får ta tillbaka det jag skrev i början. Men det kändes skönt att de fick ett sista minne av mig när jag inte gråter. Nu sitter mina underbarningar på tåget som ska ta dem upp till Arvidsjaur där de kommer få ett förhoppningsvis bra liv. Jag hoppas, och önskar, och inbillar mig att jag kanske kanske kanske kommer träffa dem igen en dag. Då kommer de prata norrländska och snusa- typ!

03 april 2014

Gråtkalas

Imorgon flyttar en av mina favoritfamiljer till Åmål. Det är långt bort.
Jag lovade mig själv, och Ensaf, att inte gråta. Det gick sådär. "Ska vi samla ihop dina böcker då?" sa jag med en stor klump i halsen. Fick ta många långa djupa andetag.
Men det gick inte att hålla det inne när vi skulle kramas hejdå. Jag grät. Ensaf grät. Andra barn grät. Och denna underbara lilla tjej höll modet uppe. Fortsatte le och var så där underbart härlig som bara hon kan. Man såg hur jobbigt hon tyckte att det var, men hon fortsatte le.
Åh, jag ville verkligen inte att hon skulle gå hem. Jag ville hålla kvar henne i en evighet.
Det är som Anna-Karin sa: "I den här relationen är det du som blir lämnad. Det är du som kommer sakna mest!" Hon kommer ju upptäcka massa nya ännu roligare människor än mig, hon kommer utvecklas ännu mer och kanske en dag glömma bort mig. Medans jag blir kvar här. Det låter så brutalt dramatiskt. Men avsked får vara lite så. Brutala. Nu ska jag gråta lite till.

18 mars 2014

En kass önskelista, höhö

Nu ska vi se här om vi kan knåpa ihop något vettigt till födelsedagen. Det är så sjukt svårt att svara på vad man önskar sig. Trots mina snart 21 år så tycker jag fortfarande att det är väldigt kul att få presenter, känns som att man alltid måste säga: klart det är roligare att ge. Men ibland är det faktiskt kul att få också.

Då kör vi då.

1. Första punkten på listan blev visst parfym. Men jag vet inte vilken. Kommer ihåg att jag på flygplatsen i Tyskland fastnade för en Marc Jacobs parfym. Dock inte den på bilden.
Minnet är bra men kort, så om man skulle få för sig att köpa en får man väl chansa lite. Haha. Åh. Dåligt Johanna.
Här är iaf Daisy.

2. Nagellack. Behöver jag ens säga mer? OPI är det som gäller. Lite vårigt och somrigt skulle inte sitta fel. Den här färgen var så fin.


3. Om man vågar chansa kan man få köpa en fin tröja. Den här kommer från topshop, men egentligen så går allt som är vitt hem hos mig. Ljusblått är också fint. Eller rosa.



4. Nu kommer vi till en vettig punkt. Lite väskor. Först och främst önskar jag mig en mörkröd kånken laptop. Eftersom jag faktiskt redan nu har sökt in till universitetet i höst kan det vara schysst med en bra väska där datorn får plats.

Andra fina väskor är dehär 1,2 och 3:




5. Annat kul skulle väl vara lite nödvändiga grejer till hemmet. Badlakan, hand handdukar, kanske något påslakanset till sängen. Det man bör tänka på isf är att vi har ett dubbeltäcke.
Rosa, blå, vit.

Eller varför inte en jättefin kudde till soffan? Johannes skulle hata denna, men jag tycker den var helt underbar.



Jag vet inte hur stor hjälp detta var. Men det är några tips iaf. Utöver detta kanske en upplevelse skulle vara kul. Feel free!



19 februari 2014

London, Krakow, Sardinien och Sommarn

Jag har varit här för 1,5 vecka sen. Det var huuuur bra som helst. Jag har som vanligt svårt att summera allt i ord. Vi drack öl, vi shoppade, vi dansade på en pub, vi kollade på lejonkungen, hade hotellfest och typiska fuldagar. Vi gick i en trappa som var längre än mont everest, vi träffade Matildas fina barn och drack kaffe på Starbucks. Vi åkte taxi, buss och tunnelbana. Shotade tequila och suktade efter vatten. Vi drack cocacola, åt chips och god frukost. Vi hängde på Amy Winehouse favoritpub, träffade Matildas kompisar och annat roligt brittiskt folk- som man absolut inte hörde vad de sa. Hahah. Jag tror att alla förstår att det var hur bra som helst som sagt. Jag tror alla förstår att om jag kunde skulle jag åka dit en gång i månaden. 


Om 36 dagar ska jag åter igen besöka Krakow med familjen Sandå minus Matilda. Det blir väl inget Auschwitz den här gången. Men det finns nog mer fint att se av den staden. Sen får vi se vad vårshoppingen har att erbjuda. Plus en massa goda billiga drinkar förstås.


Sommarens höjdpunkt kommer nog ändå vara den här resan. Till Sardinien. I en vecka med Johannes, Mamma och Pappa, Kicki och Johan, och så Clara och Tilda. Clara och Tilda har jag inte träffat många gånger i mitt liv, kan nog räkna på ena handen. Har inte heller träffat dem i vuxen ålder. Men jag tror bannemig att vi kommer ha det kul ihop. Det är ju inte första resan jag åker på när jag inte känner de jag åker med heller, så jag är ju en veteran i det sammanhanget. Höhö. Nejmen. Det kommer bli skitbra! Sol och drinkar i en hel vecka i medelhavet. 


Vad kommer jag göra annars i sommar? 
- Jag har sagt att jag kan tänka mig jobba en period i sommar i hemtjänsten. Alltså inte hela sommaren utan typ fyra veckor eller vad det blir. Man kan ju alltid ligga tillgänglig om man inte skulle ha något att göra. 
- Jag skulle vilja göra någon miniutflykt som jag, Matilda och Sandra gjorde i somras. Kanske inte till Astrid Lindgrens värld, men det finns ju andra roliga ställen att åka till! Vad säger ni tjejer? 
- Jag vill försöka njuta av det bästa från alla städer. Lite Askersund, lite Linköping, lite Vinterhälla, lite Stockholm, lite Örebro, ja lite av allt!

Låt sommaren bli riktigt lång och varm nu! 



04 februari 2014

En kärlekshistoria

Mitt jobb är bra på många sätt. Man får se mycket. Man får vara med om mycket.
Idag uppstod en fin kärlekshistoria. Eller ja, ganska tragisk och sorgsen. Vi har D som är 14 år och Y som är 13 år. Hela tiden har jag trott att de små barnen (och de stora med för den delen) har skämtat när de sagt att D har varit kär i Y.
Varje gång Y har kommit på tal, eller kommit till skolan så har D blivit generad och fnittrat lite. Ni vet så som bara kära fjortonåringar gör.
Idag hände det tråkiga. Ni vet hur stormande kärleken är när man är fjorton? Alla känslor förstärks typ gånger 100. Allt är uppe i det blå, eller nere i helvetet typ. På ett ungefär.
Vi fick veta att D ska flytta imorgon och hon hade huvudet sänkt hela dagen. Vi trodde såklart att det berodde på att hon trivdes här som gjorde att hon var så ledsen. Att hon hade vänner och liksom gillade tillvaron. Men tji fick vi. Det var såklart Y hon tänkte på. Att det skulle var jobbigt att flytta ifrån honom.
När Y kom på eftermiddagen och skulle gå på bussen gick hon ut för att säga hej då till honom. Efteråt satt hon och grät. Mitt hjärta krossades litegrann, dels för att jag är otroligt svag för romantik och dels för jag vet hur brutalt mycket allt kändes när man var i den åldern. Åh, jag tycker så synd om dem! Jag är uppriktigt ledsen för deras skull. Trots att det här "förhållandet" kanske inte var riktigt hållbart. Svårigheter i kommunikation då de inte pratar samma språk, och olika religioner. Men som man säger: Kärleken är blind!
Fina ungdomar, jag hoppas ni träffas igen! :)

28 januari 2014

För lite ord

Jaha, det var väl dags att uppdatera här lite då.
Dagarna springer inte direkt fram nu. Jag väntar och väntar. Kollar "Big day" appen, men det går inte fortare för det. Jag planerar och kollar upp information. Jag är så taggad. Taggad på att åka till London. Med Sandy. För att träffa Matilda och Sandra. Vi ska gå på musikal, vi ska dansa och shoppa. Vi ska vara lite turistiga och ha hotellfester.

Men som sagt, annars går dagarna inte allt för snabbt. Våra nya barn från Lerbäck har kommit in i skolrutinerna. Jag kan väl inte påstå att jag känner dem, men de banden håller på att byggas sakta men säkert. Vi har lämnat ifrån oss fyra elever till Sjöängsskolan och vi ska lämna ifrån oss två stycken imorgon till Närlunda. Det är tufft både för mig och för eleverna tror jag. Speciellt för dem, såklart. Men det hugger lite i hjärtat på mig med. Men de är så duktiga trotsallt och jag är så otroligt stolt över dem. Jag är dessutom väldigt tacksam över att jag har fått chansen att jobba med det här. Åh, jag måste sluta prata om det här. Jag kommer gå sönder till slut. Det finns så mycket som jag inte kan skriva och så mycket som jag inte ens kan sätta ord på. Äeeeeh, haha.

Sälen. Hur var Sälen? Sälen var så sjukt jävla... bra? Bra är lite av en underdrift. Så ah. Jag fick känslan av att jag och Sandy var centrumet på dansgolvet (såklart inte, men det är roligare när den känslan infinner sig). Så vi dansade och dansade och stannade nästan aldrig upp. Vi åkte på efterfest och kom hem fram på morgonen. Vi åt makaroner med ketchup och hamburgardressing- det + en måltid på en resturang var helgens föda. Förutom alkoholen då. Sen dansade vi lite till.
Alltså, det är så otroligt svårt att sätta ord på allting. Jag vet inte vad jag vill få fram och inte. Men jag tror att det framgår att vi hade kul.

Nu ska jag ställa mig i duschen och försöka duscha bort den här dumma förkylningen som försöker krypa sig på mig. Sen ska jag krypa ner i sängen och sova många timmar. Godnatt!

12 januari 2014

Fjärilarna börjar komma

Har haft en urmysig helg i Grästorp hos familjen Turborn. Vi har spelat Finans två gånger,  jag kom tvåa två gånger. Micke och Maggan kokade ärtsoppa som tog hela natten. Vi har kollat på datorer och iPad minis. Jag var så nära att köpa en till ett kanonpris. Men hade jag köpt den hade jag blivit lurad. För priset tillhörde inte visningsexet. Så står i valet och kvalet just nu.
Vi har ätit Seashells i massor, ostbågar likaså. Sen har jag gosat med Theo, lekt i snön i typ 10 minuter och bara slöat. Fin helg som sagt.

Just nu ligger jag i sängen. Har målat mina naglar för andra gången och vet inte om jag är nöjd. Eller om de ska få bli rosa ändå. I-landsproblem nr 1?
Jag är också liiite smått nervös inför morgondagen. Vi får som sagt 14 nya elever, eller har jag nämnt det förresten?! Aja, skitsamma. 14 nya. Det är ganska många på sätt och vis. Vi blir helt plötsligt strax över 30 elever igen. 30 elever på liten yta. Det var ganska rörigt sist vi hade 30 elever och då var vi ändå full personalstyrka.
Men jag tror ändå att det kommer bli riktigt bra, vi tänker lite likadant om hur vi ska lära ut och alla är överrens. Vi ska sätta tydliga riktlinjer och få in rutiner. Men allt är ändå nytt.
Jag har också kommit underfund med att det är dags att ta och lära sig reglerna för svensk gramatik. För att på ett lätt sätt kunna säga varför det är så. Förutom när det kommer till en och ett, där är det väl bara så, eller har jag fel?!
Åh, pirr i magen. Låt mig sova gott i natt så jag är uppladdad till tusen imorgon.

Vad gör jag mer? Taggar till Sälen så klart. Kläder snurrar i mitt huvud hela tiden. Vilka ska med, vilka ser bra ihop. Time will tell. :)

09 januari 2014

Makear sense eller inte

Idag förstod jag baksidan med mitt jobb. Jag fick reda på att en familj som jag tycker väldigt mycket om ska flytta. Det är egentligen inte en big deal. De vart inte hemskickade, de fick en lägenhet. Jag är glad för deras skull, absolut. Men kunde det inte vara lite närmre än Gävle?! Ögonen fylldes med tårar och jag förstod inte varför jag reagerade så starkt. Men det är klart, jag har ett kontrollbehov. Jag vill att de ska må bra. Är de långt bort, så vet jag ju inte längre hur det är med dem. Åh, fina barn. Som ni har tagit mitt hjärta med storm! Och på måndag får vi 15 nya underbara barn. Jag måste lära mig att ta lite distans. Annars vet jag inte hur jag ska orka. Eller ja, orka är det ingen frågan om. Det gör jag.
Vet inte hur mycket det här makeade sense. Men såhär är mitt liv idag.
Imorgon åker vi till Grästorp och firar det mesta som går att fira.

07 januari 2014

Jobb och träning

Nu var även denna jobbtermin igång. Jag var inte heltaggad på att gå upp imorse helt ärligt och jag kan väl inte påstå att dagen var helt kung. Den var inte helt kung på grund av den enkla anledning att det var studiedag, alltså stod det planering på schemat. Utan barn.
Vi städade iordning ordentligt bland alla kopior. Vi rensade barnen lådor och planerade inför morgondagen och lite allmänt för resten av terminen. Vi försökte sätta upp lite riktlinjer med olika tider.
Varför var jag där då, på en planeringsdag? Jo, jag har fått långtidsvikariat. Så jag ska jobba heltid fram till sommaren. På världens finaste ställe, med världens finaste barn.
Imorgon ska vi åka och säga hej till de nya barnen som ska börja hos oss. Åh, det är så spännande.
Imorgon kommer även de "gamla" barnen tillbaka efter jullovet. Ska bli otroligt mysigt att träffa dem också.

Som sagt så var jag inte heltaggad på att gå upp imorse. Jag har varit kanontrött hela dagen och var ytterst nära att skippa yogapasset ikväll. Men jag åkte dit, det var jobbigt men det känns så värt nu i efterhand. Kommer sova gott i natt i alla fall.

Såhär taggad var jag på det hela:


Men som sagt, nu är det gjort. Så nu känner jag såhär:


Spännande det där med hur mycket färgen kan variera på olika bilder. Tröjan har typish samma färg som översta bilden.

04 januari 2014

Håret

Igår tog jag ett sådantdär impulsbeslut. Helt plötsligt hör jag mig själv säga: du kan väl göra det lite mörkare och kanske klippa upp luggen lite?
Elin log glatt och gjorde som jag sa. Det var några år sedan jag klippte av luggen så brutalt mycket som ca 1dm. 
Om jag är nöjd? Jadå. Impulsivitet kan nog vara bra ibland.

02 januari 2014

En resumé av 2013

Här kommer en liten årsresumé, med instagram bilder. Tacka vet jag sociala medier. 

Så året firades in i Stockholm och en nyårsfest som slutade med att vi tänkte kolla på Sagan om ringen halv sex på morgonen. Det gick väl sådär. 
Sedan drog januari igång. En helg stack jag, Niklas och My upp till Sälen där Sandra väntade på oss. Och som hon fick vänta på oss dessutom. Vi körde fel och spenderade 2h extra i bilen. Det här med att vi trodde det var skyltat till Sälen från Filipstad var väl något vi skulle kollat upp innan kanske. 
Men sälenresan var kul. Vi dansade, hamnade på efterfest hos My's kompisar och åt makaroner.

Annars gick januarimånad åt till att plugga. Jag pluggade både dykteori och Fysik, Matte och något Kemiliknande. Det som gick bra? Dykteorin.




Februari då.
Första uteserveringsdagen i solen med Ida. Det var inte jättevarmt, men det var ändå sol. Så jag passade på att sitta på balkongen några dagar och plugga. Den är iofs inglasad så det blir ju lite av ett växthus.
Jag drack mycket hemmagjord latte och laddade mest upp inför årets resa till Aruba. Köpte kläder och satte dit nitar. Hur mycket jag använde de shortsen när vi var där? Ingenting. Jag var för tjock.




Mars och April får höra ihop. Dels för att det inte hände jättemycket i början av mars. Dels för att Aruba sträcker sig in i början av April. 
Så vad hände då? Jag fikande och packade. Bestämde mig för att sex bikinisar nog skulle räcka. När dagen med stort D var inne och vi satt på Arlanda för att äta frukost valde min telefon att kameran skulle lägga ner. Bilden på smörgåsen och zingon var den sista som min kamera tog. Kul!
Så fick fota med alla andra kameror och instagrama från Johannes telefon.
Vad som hände på Aruba? Jag fyllde 20 och fick 5 liter öl. Vi tog dykcertifikat och dök på häftiga vrak. Jag måste dock erkänna att jag var enormt nervös. Men med all rätt, det ska ju inte vara möjligt att kunna andas under vattnet. Vi såg havssköldpaddor, sjöhästar, humrar och fina fiskar i alla möjliga färger.
Vi åkte från sydspetsen till nordspetsen, såg en helt fantastiskt solnedgång och bara göttade oss. Drack drinkar och åt helt okej god mat. 

När vi kom hem ifrån Aruba bokade vi en weekend till London i slutet av månaden.
Jag fick min fina Marc Jacobs klocka och valde även att hoppa av studierna och börja jobba som lärarvikarie i Askersund. 








Då går vi över till Maj. 
I Linköping hade träden slagit ut och det var sommarvärme. Men i Askersund där jag jobbade på en utomhusdag fick jag ha på mig tumvantar.
Jag och Johannes åkte även ner till grästorp för att fira Theo som fyllde ett år. Jag jobbade också mitt första arbetspass i hemtjänsten.

 


Juni.
Köpte min första egna bil. En grön golf som är bara min. Hur bra är inte det?!
Skålade in sommaren på berget med ett glas vitt och Matilda vid min sida.
Hon fick även en sängplats i mitt rum inför sommarens sommarjobb.
Vi åkte på mojitokväll hos Sandy, dagen därpå firade vi in sommaren med massa vänner hemma hos Niklas. Vi badade badtunna, drack otroligt mycket sprit och skrattade.
Sen matade jag in hundra stycken enkronor (på ett ungefär) för att maskinen sedan skulle gå ur funktion. Då var jag inte glad. Inte alls.





Juli.
Hade småkusinerna på besök i några dagar. Vi åkte lilleputtetåget varje dag och en av dagarna somnade Inez.
Jag hade nog kunnat somnat också. Under sommaren valde jag att gå på diet, jag åt bara nutrilettsoppor under en längre period. Att dessutom jobba och träna samtidigt tog på krafterna vissa dagar. Men jag var, och är, jävligt nöjd med resultatet.
Jag åkte ut till Sandras familjs sommarstuga. Vi rodde ut på sjön i solnedgången och fiskade. Att få upp en gädda var inte helt planerat, men vi slängde i den igen med skräckblandad förtjusning.
Det blev också en roadtrip ner till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. När vi kände att vi hade sett allt där styrde vi bilen vidare mot Bullerbyn och Katthult. Så underbart mysig resa.
Sista dagarna i juli spenderades ute på en ön. Där Johannes lyckades få århundradets snyggaste bränna.






I augusti åkte jag och Sandra till Berlin. I Berlin var det sensommar värme. Vi var på gayklubb, på vanlig klubb. Vi shoppade, åkte turistbuss och bara levde. Det var en så bra resa. I en helt underbart bra stad. När vi kom hem hade löven redan färgats orangea och röda. Hösten hade helt enkelt kommit.






I september hände det inte speciellt mycket, i alla fall inte via instagram. Men det var dimmigt och jag matchade lövens färger på mina läppar.


Oktober.
Åkte till Krakow och drack billiga men goda drinkar. Käkade mat på mysiga resturanger och shoppade i mängder trots att jag bara åkte dit med handbagage. Besökte Auschwitz och Birkenau. Hemsk historia men ändå så viktigt att ta del av.
När jag kom hem fick jag höstens bästa vikariat. På gästskolan för asylsökande barn. Det låg halvätna mackor här och där. De pärlande armband till mig.
Vi var ute och dansade en kväll och dagen därpå var det brakfrukost och soffhäng som gällde i Sandras gamla lägenhet.
Vi har även hunnit göra om lite i lägenheten i Linköping. Tagit bort skrivbord och tapetserat lite. Älskar vår uggletapet.
Avslutade månaden med att sortera barnens lego på fritids. Precis vad man vill göra en fredags eftermiddag.







Efter oktober kommer november. Månaden började inte bra. Min telefon gled nämligen ner för soffkanten och sprack. Efter en vecka var den hel igen. Det är tur att man har en pojkvän som tar tag i saker.
Premiärtvätten på min bil skedde också i november. På halvårsdagen dessutom.
November var en rätt tung månad. Mörkret kom och jag kände mig otillräcklig. Gick gråtandes hem från jobbet en dag och bestämde mig för en tur till stjärnsund. Frisk luft, latte och solnedgång fick mig på banan igen.
Att gosa med min kollegas hund Ruff var också välbehövligt.




December. December var månaden då det blev lite rättvisa för min del. Kan inte skriva ut vad, men det kändes som en enorm egoboost.
Vi var barnvakt åt kusinerna och åt massa godis. På vägen hem var det snöstorm. Bara någon dag senare var det töväder och man kunde göra snölyktor. Sen var snön borta och himlen var vackert rosa. 
December bjöd på bullbak och kärleks teckningar från en fin nioårig kille. 
Jag försökte lära mig lite arabiska och barnen var mäkta imponerade när jag kunde säga vad jag hette.
Sen firade vi jul. Julafton var lugn, det var familjen och mormor. Helt jätteskönt om ni frågar mig. 
Kusinerna med föräldrar kom i söndags. Då jag inte var alltför pigg efter en danskväll med Sandy, Niklas och Adam.
Året avslutades i Örebro med fina vänner. På en klubb där betalsystemet gick sönder strax efter tolvslaget. Tillslut tröttnade vi och gick hem. Där drack vi skumpa och hade efterfest tills klockan närmade sig sex. 
Det var en fin kväll.












2013 får ett bra betyg. Jag har som sagt jobbat på gästskolan nästan hela hösten. Ett jobb som jag ska fortsätta med i vår. Jag har umgåtts med nära och kära. Jag har varit ute och rest. Jag har tagit tag i mig själv och gått ner 10kg. Det är bara att kriga på nu då. 

Vad vill jag göra 2014 då?
Jag vill resa. Jag vill till värmen och till ett antal storstäder. Jag vill tjäna pengar och börja plugga.
Jag vill dansa och jag vill ha kul. Jag vill träna men ändå gotta mig ibland. Jag vill liksom leva livet lite. Det är ju nu som jag är ung, det är nu jag ska göra allting. Jag behöver inte vänta på något. Nu kör vi!