31 oktober 2013

Håret

Det är svårt att få till en bild som ger håret rättvisa. Men jag är så nöjd med det. Lite mörkare. Lite mer höst. 

29 oktober 2013

Understimulerad

Idag har jag varit understimulerad. Helt sjukt vad tråkigt det kan vara att inte ha något att göra. Att inte jobba. Det roliga är att jag själv valde att vara ledig idag. Jag tog bort min tillgänglighet redan i förra veckan, bokade in en klipptid och tänkte: Ska barnen ha lov, så ska jag ha lov.
Vaknade till i lagom tid, duschade och fixade mig i lagom mak. Tog bilen till Elin, satt där i över två timmar medans hon fixade mitt hår. Det blev mörka och ljusa slingor. Sen var hon även gullig och lockade mitt hår, har väääärldens finaste lockar. Måste köpa en liknande locktång, eller önska mig i julklapp. När jag kom hem drog jag på mig träningskläderna och tog en 3,7 lång (kort för att vara jag) pw.
Sen slog det till. Allt var tråkigt. Försökte kolla film- nej. Försökte surfa runt- nej. Spela piano. Allt.
Det slutade med att jag drog på mig träningskläderna igen, för mitt tredje yoga pass i rad.
Jaja. Nog om min tristess. Imorgon ska jag jobba igen, på fritids. Har dessutom stängning så det blir några timmar. Efter det kanske jag kan langa någon hårbild. Inte idag. Idag var jag icke fotogenisk.
Hejsvejs.

23 oktober 2013

Arg, ledsen och illa mående

Jag mår illa. Jag är arg och jag mår illa. Har suttit och läst kommentarer till en artikel om att Lerbäckshemmet ska bli asylboende. Vissa av kommentarerna gör att jag får tårar i ögonen av ilska. Som den här:

Eller varför inte den här?

Och här blev Askersunds kommunalråd av med en röst på grund av detta...

Det är läskigt att läsa. Hur människor kan vara så trångsynta. Att det är invandrarna som det är fel på. Kyss mig.
Själv har jag haft världens bästa jobb i en vecka nu, på gästskolan för asylsökande barn. Barn som gör allt för att lära sig. En tjej är här utan sin mamma, en annan har mist både sin pappa och sin bror. En annan tjejs kusin gick med i armén för två år sen och har varit försvunnen sen dess. Man kan inte för en bråkdel leva sig in i hur deras liv måste vara. Varför ska vi invånare då göra det sämre för dem? Varför ska vissa ha en så dålig attityd?
Till vår kära Tvåbarnsmamma vill jag bara säga: "Hoppas du kan hitta en ny ort att leva på, som med 100% säkerhet inte kommer ta in några flyktingar. För de behöver inte ha dig som medmänniska- de klarar sig bättre själva."

Sen finns det människor som får mig att gråta av glädje istället. Människor som har förstått grejen. Som inte är trångsynta. Mer sånt här tack! Det är ju TYVÄRR de negativa kommentarerna som dominerar.






Jag har jobbat med barn och ungdomar sen jag själv var 14 år. Jag har tagit mig ann de som behöver lite extra hjälp och uppmärksamhet. Men aldrig, aldrig har jag fått sådan energi som jag fått av att jobba med dessa barn. Jag går hem med ett leende på läpparna men även med en sorg i hjärtat- för jag vet att några av dem måste lämna oss. Några av barnen måste återigen komma till ett nytt land, lära sig ett nytt språk, vinna invånarnas förtroende och få ro i tillvaron.

Nog om detta. Jag måste sova. För imorgon ska jag återigen gå till jobbet och träffa dessa underbara barn.

17 oktober 2013

Bitte nicht stören




Lånade denna bild av Sandra. Bara för att ha den i mitt arkiv med. Den här vinflaskan har en lång historia bakom sig.
Vi köpte den i tron om att "oj vad gott vin vi ska få dricka". Vi la den i vattenbad, i iskallt vatten, då vårat rum inte hade något kylskåp/minibar. Vi upptäckte sen att "oj, det är korkskruv". Vi köpte en dyr jävla korkskruvsöppnare i en turistshop. Men tro inte att vi fick upp flaskan. Vi slet, vi drog, vi hängde (!!) i flaskan när den hängde på en krok (korkskruvsöppnaren alltså). Tillslut fick vi nog och satte på "Bitte nicht stören" skylten, det måste ju ha varit så flaskan tänkte tyst för sig själv där vi stod och kämpade. 
Vad som hände med flaskan? Vi la den ledsamt i sopkorgen och gick till supermarketen igen för att köpa mer vin. Utan korkskruv.

15 oktober 2013

Lärarrummen är helt plötsligt tillåtna

Har rast på jobbet. Skulle egentligen vara i rönneshytta men de bokade om mig till min favoritklass här i stan. Ganska skönt, några mer timmar. Men har jag nämnt att rösten i princip är väck? Jag tar i så jag blir helt slut, ändå kommer inte mer än en viskning ur mig. På sätt och vid är det ju bra. Då måste barnen vara tysta för att höra vad jag har att säga. Men det är utmattande. Ibland funderar jag på om jag kanske nästan skrämmer endel- låter som en gammal häxa typ. 
Men annars värkar allt gå åt rätt håll. Igår frös jag och hade lite ont i lungorna. Idag är jag bara hes- och trött.

En annan sak med att jobba är att man helt plötsligt får sitta i lärarrummen. De rum man alltid var bannad från när man själv var elev. Att sen sitta där med två av sina gamla lärare är en annan femma. Höhö. Helt plötsligt är jag vuxen. Faaaast igår fick jag höra att man var vuxen när man var närmare 30. Så jag vet inte riktigt.

Bjuder på en bild från Berlin. Nu var det ett tag sen vi sågs, så på lördag kommer vi inte kunna hålla tyst. Jag saknar dig!! :)

13 oktober 2013

Auschwitz-Birkenau

Bilder från Auschwitz-Birkenau. Hemskt att det har varit såhär på riktigt, för inte alls länge sen egentligen. Men nyttigt att ta del av historien. Ett måste i livet är att besöka detta ställe. Får jag chansen kommer jag troligtvis åka tillbaka, för det är så otroligt mycket att ta in. Har fortfarande inte riktigt förstått allt.







09 oktober 2013

Lägenheten

Detaljer från lägenheten.
 


03 oktober 2013

Veckan

Idag är första dagen som jag upplever en kolsvart morgon. Vaknade till liv vid 5.20 och låg kvar i sängen till 5.45. Sen var det bara att häva sig upp. Nu har jag tagit  en paus i morgonbestyren för att återfå värmen under en filt. 

Annars då? Jobbat som idrottslärare och förskolelärare den här veckan. Kommer även hinna mer fritids också innan veckan är slut. Imorgon börjar jag dessutom inte förens vid två, så då kan jag ta mig en skön sovmorgon. Gissar dock att jag kommer ligga däckad här hemma innan klockan fem i eftermiddag.

Men sen efter imorgon så är det helg. På fredag åker jag till Linköping, och då väntas det Tapas på en mysig resturang nästan runt hörnet. På lördag styr vi bilen upp mot Stockholm och mellanlandar på Vinterhälla för lunch. Sen vidare mot huvudstaden och där ska vi kolla på Jonad Gardells show Mitt enda liv. 

Kommer ha en fin helg har jag en känsla av!