31 juli 2008

nobelmiddag.

idag hade vi nobelmiddag nere på klockis, vi hade samlats för sandra andersson, hon skulle komma ner. men när vi ätit klart både maten och efterätten hade sandra ännu inte kommit. så då tänkte vi: jaa, vi får väl ringa. och det vart ett väldigt seriöst samtal. alla frågade vart hon var, några tusen ggr.

nu på kvällen ställde jag mej och bakade bullar, den här gången vart dom i nästan samma storlek och super goda. förra gången vart dom inte i samma storlek och super goda. jag känner att jag börjar få koll på att baka bullar nu. fast man kan inte äta kardemumma bullar, så sånt bakar jag inte.

så om någon vill ha bullar av mej, så är det bara att säga till.

och idag satt jag och tänkte på vad jag ville göra när jag blir stor. och jag kom fram till att jag vill hjälpa människor, jag vill hjälpa barn. men jag vill inte bli läkare eller skolkurator. jag vet inte vad jag vill, jag vet bara att jag inte vill sitta inne på kontor, jag vill vara ute och träffa människor, människor som har gått igenom svåra saker som behöver prata om det, människor som har något handikapp (idag när jag gick hem mötte jag en man som hade nåt sorts handikapp, och jag sa hej som vanligt, och han frågade hur jag mådde och vart jätte glad över att jag pratade med honom), så i stort sätt träffa människor och göra dom glada. men den tanken hinner jag nog ändra många gånger. det skulle också funka bra att bli reseledare eller något sånt, då träffar man ju människor, och jag tycker ju egentligen om språk.

just nu sitter jag och kollar på ice age med min kära syster, och senare ikväll blir det midnattsbad, låter det inte härligt? även fast jag inte tkr om att bada speciellt mycket.


oh jaa, uuur gammal bild. x)

30 juli 2008

sola, bada, och åka båt.

idag blev man medbjuden av grannen ulf att åka ut med båten och lägga oss på en ö och sola.
alla i familjen larsson tacka ja, nästan iaf, inte lovisa.
så klockan tio hade vi packat våra saker och var beredda på att åka.
vi tog oss ut till olshammar, fixa lite med båten och sen åkte vi ut till lilla röcknen, jag tror det hette så.

väl framme började jag fundera på olagliga saker, jag kom på tre st:
1. Kittla mej- jag är faktiskt inte kittlig, det är bara som alla tror.
2. Blöta ner mej när jag solar- jag menar, man kan ju dö av köldskador, nästan iaf.
3. Säga att jag ser bra ut- jag menar, visst det är kul att höra, men inte av en 60 åring.

jag kom också på att det är väldigt härligt att ligga och lyssna på bra musik, läsa en bra bok och sola samtidigt. tiden går mycket snabbare. och man håller sej ju faktiskt sysselsat. annars kan det bli lite långtråkigt att sola, visst det är skönt, men att bara göra just det en hel dag, kan bli för mycket. men när man har bra musik och en bra bok är allt löst. och så har man ju roliga vänner som skickar roliga och gulliga sms. aaw, tack allihopa <3
jag smsade med anna på väg hem också, och hon undrade vad jag gjorde. så jag sa att jag åkte båt, och att jag hade solat hela dagen.
då kom hon på värsta braiga saken; att jag är en blond neger som hon ska göra världens story om och sälja till pressen, sen ska vi bli stenrika tillsammans och fika på addes caffé.
och då kom jag på en sån där bra sak till:
att sitta på en båt i fullfart med vinden i håret, solen i ryggen och smsa med världens bästa anna, det måste vara livet på en pinne.
men, nu äre så att jag har massa livet på en pinne idéer, så det finns nog väldigt många pinnar.

anna, snart kommer jag och då blire fika av. aaw, miss you honey<3

29 juli 2008

bloggvärlden.

ja, då vare väl dags att säga hej till bloggandet för mej.

det råkar vara så att alla bloggar just nu, grupptryck jag vet, men det verkar så himlans kul.
jag hade nästan tänkt att starta upp en blogg när jag kom hem från skaga, för att kunna berätta hur svårt, jobbigt, konstigt, ja allt sånt där det kändes att komma hem, jaa jag kallade skaga hem då, men nu har askersund blivit mitt hem igen.
hur det kändes att vara ifrån alla, att inte leva tsm med dom dag ut och dag in resten av livet.
ja menar, nu har det gått 2 ½ vecka sen vi alla åkte därifrån, och då kändes det omöjligt att leva utan alla. jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag tänkte på allt vi gjort. en sak visste jag, och det var att skaga förändrat mej som person.

jag har fått så pass mycket bättre självförtroende, jag har märkt hur människor som älskar en beter sej- dom beter sej verkligen inte som annat folk som inte ens kan acceptera att man hade pojkvän.
det var konstigt att inse att alla på skaga kände en bättre än vad endel i klassen gjorde, det var helt sjukt att inse. men ändå skönt att veta att här finns människor som bryr sej- inte för det inte finns det här hemma, för det finns det. men där, där brydde sej verkligen alla om alla.

man får verkligen en energikick varje gång man ser alla bilder. varje gång man smsar med alla underbara personer, skaga-icke-konfirmander, simbianer(och alla som inte var med i simba oxå), you name it!

skaga är en av dom bästa sakerna jag varit med om, alla undrar ifall jag verkligen haft kul eftersom det var ett konfirmationsläger. and so what om det är ett konfirmationsläger? jag hade kul! jag konfirmerade mej! och jag gjorde det för det kändes rätt- that's the truth! :)


solen kom iaf tbk in the end.